årets val
känns som att jag står inför ett stort val.
egentligen är det inte stort, jag har bestämt mig ändå...
jag borde ha bestämt det här för länge, länge sen. att ta vara på mig själv, sluta vilja behaga andra hela tiden. jag vill vara mig själv igen! ha tid för mig själv, göra roliga tjejiga grejer med kompisarna, helt galet, kanske spela in mitt liv som tonåring 2 med sofia, fixa manikyr och smink hemma hos mig, tända fina brasor och mysa, bara vara jag... jag saknar den jag var förut. jag är trött på den här jävla självförnedringen.
nu jävlar ska det hända nåt!
om att åka ålandsfärjan igen
sitter förresten på ålfen (ålfen går igen, jippieyey MF´s! <3) och YESSSSS de har trådlöst bredband och jag kan sitta och kolla på youtube och snacka på msn och tiden rinner bara iväg. skönt.
fast för typ en kvart sen trodde jag att vi var framme och jag rusade upp och blev helt galen och packade in allting och gick ut och bolmade och sen insåg jag att det var en timmes båt-åk kvar. hööööh. då blev jag lite irriterad.
jag är fortfarande förvirrad,
men efter igår så är jag iallafall lite säkrare på vad jag vill. puh.
det här löser sig nog :)
sagor för barn som är vuxna nu
åh.
dina händer.
dina ögon. så blå, så jävla blå.
din kropp.
din blick.
nej, förresten.
dina blickar!
jag vill bara andas in hela dig, hela tiden.
i resten av mitt liv.
eller åtminstone för en kort stund.
jag lever i edens lustgård och du är det förbjudna äpplet
älskar kent.
ska se tokio hotel i februari. scheisse!
två benrangel skallrar i takt
HEJHEJTJOHEJHEJHEJHEJHEJ
skolan har blockat bilddagboken. ARGHH. nu finns det inget man kan göra längre ju ): (vad sägs om skolarbete alexandra?)
fast skolan har fått en ny mening nu..
känns nytt och farligt och spännande och allt på samma gång och samtidigt världens jobbigaste skuldkänslor, men jag ORKAR inte bry mig längre, för såhär skulle vem som helst göra..
hah jag har fått mitt fniss tillbaks<3
du är liv... du är de långa milen mot berlin
liksom det känns som att hela min tid går åt till att inte förstå något överhuvudtaget.
ska man stanna kvar? är allt värt det här? borde jag flytta hem? vad händer om...? blablabla.
jag orkar inte egentligen. jag skulle vilja ha en dag som bara gick ut på att slappna av.
inte åka nånstans. bara vara hemma. gosa med min katt och tvinga pappa att göra hans urgoda te.
och äta mammas makaronipudding.
jag är fortfarande ett barn
jag vill inte vara vuxen
jag vill inte vara den alla förväntar sig att jag ska vara...
jag vill vara en ny människa
jag vill träffa nya människor, uppleva nya saker, men jag vet inte vad jag går miste om om jag tar chansen.
är det här värt det?
är det?
är det?
är det?
nu fattar ni att det snurrar i huvudet på mig, va?
vi fryser tillsammans
jag vet inte vem jag har blivit. liksom, sen flytten har det varit.. jag vet inte. fest efter fest efter fest och varenda slant går till cigg och inte mat. vad ska man göra?
jag har gått igenom världens makeover sen nian. jag vet inte om jag har förändrats till det bättre eller sämre..
tiden får väl utvisa det.