om att vara ensam i en storstad

haha. fan. i höst är det slut på det ljuva barnlivet, kom jag på nu.
för om jag kommer in på detdär gymnasiet så kommer jag ju bo i dendär lägenheten och jag kommer vara alldeles själv.
helt jättesjälv i en storstad.
och det har jag aldrig vart förut.

alltså, pallar, det gör jag. men ändå. hata ensamheten. viktor får sova över dom 248295472 första veckorna så jag ska kunna vänja mig vid att sova där. jag kan inte sova på nåt nytt ställe utan att viktor gör det med mig. mwuah ;$
eller nej, vad säger jag. jag kan inte sova alls. inatt låg jag och räknade får. hjälpte inte. räknade lår. räknade tår. räknade sår. kändes som att jag hade köldskador överallt. för i måndags vare liksom lite parteh. och jag frös ihjäl femtioelva gånger. och blev räddad femtiotolv gånger. thanksalot.

min mamma säger att hon inte kan låta mig bo själv i stockholm, för att jag är så klumpig. jag kommer tydligen
  • bränna mig
  • skålla mig
  • frysa ner mig själv
  • halka
  • ramla
  • svimma
  • bli gravid
  • bli gravid
  • bli gravid
  • bli gravid (känns inte så peppat att hon håller på att tjata om sånt med mig??!?!)
  • dö en gång till
  • knarka ihjäl mig.
  • bli våldtagen av en psykopat som har gått handels på åland och heter sven-göran.
  • bli skjuten i huvudet av en psykopat som har gått handels på åland och heter sven-göran.
  • helt enkelt ta livet av mig för att jag är så jävla paranoid för att något av det ovanstående ska hända mig
obs, det sista la jag till själv. den risken har hon ju faktiskt inte tänkt på. thanksalot mamma.

ni säger att jag är så klumpig. och ändå får jag flytta.

dårar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Spara ditt namn! :*

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Vad vill du säga?

Trackback
RSS 2.0