:)
att se dig vara så övertygad om var du har mig gör mig bara mer beslutsam om att visa dig att det är över nu.
det är över. över, över, över! jag vill inte ha dig. jag vet det. det känns verkligen i hela kroppen nu, att om du skulle ändra dig och vilja börja om allt igen så skulle jag faktiskt tacka nej. jag skriver det inte heller för att övertyga mig själv om att det är sant längre heller. jag vill bara hitta ett sätt att övertyga dig. hur? jag vet inte. men det är över nu. nu är det verkligen slut. nu mår jag bra. nu vill jag bara vara själv, festa och ha kul med mina vänner här och må bra, bra, bra, bra, bra! fylla sexton och tapetsera om mitt rum. baka scones och dricka darjeeling. ligga i min säng och råplugga så jag höjer slutbetyget och kommer in på samhälls-humanistiska. vinna. jag ska vinna!
i'm a winner lalala. ladida. hejdå :>
idioteque
du krävde det omöjliga.
då såg jag det förstås inte, men nu sitter jag bara och undrar hur jag kunde tillåta mig själv att göra det.
hur skulle jag ha kunnat tacka nej?
hur skulle jag ha kunnat sluta när allt jag ville var att du skulle ändra dig mitt i,
hur skulle jag ha kunnat hejda mig själv när jag ville få dig att inse hur det verkligen låg till?
och hur kunde du göra det du gjorde?
hur säger man till någon som känner så för en att hon får röra men inte älska?
se men inte röra hade varit bättre, då hade jag lärt mig, men du drog mig åt fel håll.
vad var det som tvingade dig att tvinga mig att älska dig?
jag är bara så arg att jag inte slutade. jag är en bättre människa utan det.
kärlek är inte något positivt. dårar älskar.
om kärlek inte är galenskap, då är det inte kärlek.
du var arg när jag sa det, du sa så bara för att jag inte är så galen att jag typ vill råna en bank för att ha råd att ta en taxi till dig mitt i natten, så älskar jag dig inte?
men du missförstod meningen. jag också.
kärlek är något som helt enkelt driver en till vansinne.
det är inte ens bra när det är bra. då är man så rädd att förlora det att... man blir galen.
om man förlorar det... så blir man galen.
om man är utan det... så blir man galen.
men nu är jag utan det, och jag känner mig inte galen.
jag känner mig mer frisk än vad jag någonsin var när jag hade det.
jag är säkert sjukare än någonsin bara för det.
håll mig hårt eller släpp mig helt
2. sakta men säkert börjar mitt rum fyllas av mina ägodelar igen. skönt! men jag har precis upptäckt att det var mer plats att breda ut dem på när jag hade en hel lägenhet. nu blir mitt lilla rum plötsligt JÄTTEtrångt.
3. usch, vad jag är sjuk. det är roligt att vara singel när man är frisk och, kanske full vad vet jag? men när man är sjuk vill man bara krypa upp i nån killes famn och låta honom krama lite på en med sina starka armar. och då blir man medveten om hur jättefrisk man plötsligt känner sig...
ibland undrar jag
det gör verkligen inte ont längre. vaknar upp och mår bra. det är huvudsaken.
hamnade helt ur balans i fredags. var nog inte beredd. men jag repade mig right?
jag repar mig alltid. jag är en katt, mmhehehe. landar på fyra fötter, always.
Det är nånting med honom
Om jag bara visste vad
Han ler mot mig jag ler tillbaks
Jag säger nån slags artighetsfras
Han svarar med nåt spydigt som
Du jag är faktiskt trött på dig
det skulle varit du
undrar om du tänker på det alls nångång
undrar vad som gömmer sig bakom det där mystiska. som egentligen inte är mystiskt överhuvudtaget.
jag vill bara veta. ooopen up!
så _jävla_ skönt!
är gladare, stabilare, lyckligare och mer "safe" än vad jag har varit, nånsin!
dessutom är det så skönt att känna att jag faktiskt gör något för min egen skull och pluggar upp betygen nu.
och det är jääävligt najs att vara singel och så också, har inget behov av något annat just nu, så skönt! :)
nu förstår jag äntligen att det var för det bästa. mår ju så sjukt mycket bättre nu, liksom, man kan helt enkelt inte deppa ihop, nu kan jag ju ta alla erfarenheter och lära mig, så kommer nästa förhållande bli asmycket bättre, känns verkligen så :) nej usch. skulle aldrig ha deppat från början. både förtjänar och vill ha något helt annat nu, vilket är mycket bra. varken längtar efter eller saknar någon, är inte olyckligt kär, är verkligen helt.. mig själv just nu bara.
och medicineringen fungerar verkligen, har märkt en sån otrolig skillnad, är så stabil i humöret och mår så mycket bättre, skrattar hela tiden också trots att jag har världens taskigaste humor! aah. nej var bara tvungen att skriva av mig ;D
är bara så glaaaad! äntligen så kan jag med 100% ärlighet säga att jag tillhör mig själv nu och inte någon annan. liksom mitt hjärta är mitt igen! :D och återigen är det superskönt =) hoppas det håller i sig bara, men tänker aldrig sjunka så lågt att jag börjar be om att få det värsta som kan hända mig tillbaks igen. måste stå på mig bara :)
:*
without thinking lord, I just find
myself talking to you, like I've always done
back to be alone
last night I heard a sound on my windowpane
I just couldn't go back to sleep again
still half dreaming I thought that's you
returning without a clue of what you put me through
I pray the rain the rain won't fall
oh lord don't let it fall
keep my boy safe from harm
I pray the wind the wind will blow
oh lord just let it blow
blow him back into my arms
distraction is a good thing
även om det varken är seriöst eller igång igen på nåt sätt så är det precis vad jag behöver nu, lite pirr-i-magen sådär, liksom så jag inte tänker på vem som bråkar med mig och varför. äsch jag ska inte deppa alls, det är ju ingen större förlust om man tänker efter, vilket är en hälsosam syn på det hela.
jag älskar att mysa i mitt rum som jag har möblerat om, det är sjukt mysigt med alla lampor och så, och myslampan på nattduksbordet och linas kvällsbok 1&2 på magen och laptopen i knät, lyx hehu.
och min lilla svarta kisse essy vid fötterna, mjawr <3
och så msn, och så kontakterna, och så kontakten, liksom HEJ HALLÅ!
undrar om han tänker så eller om han nästan har glömt det precis som jag.
man kan ju undra hehu
det är nånting
nästa fredag, vet ni vad jag tänker göra då? jag tänker bjuda hem alla som har lust att komma, och jag tänker vrida upp volymen, och jag tänker dränka sorgen i vin och sjunga winnerbäck högt och falskt ute på balkongen, och skratta och le och vara en glad jävla tonårsbrud (fast utan idomin på läpparna) för en gångs skull!
och jag tänker GLÖMMA, för livet ÄR inte en dans på rosor, och jag MÅSTE gå vidare, och det FUNKAR INTE om jag inte gör det, för jag kan inte leva i hjärtesorg i resten av mitt liv, kom igen alex han är inte ens värd det, ingen sån är värd en tår.
och samtidigt en underbar jävla triumf, för i skrivande stund sitter en annan och ångrar sig utav helvete, och säger det inte rätt ut, men jag hör det på hans ton, och det är så sinnessjukt galet skönt att för en gångs skull vara den som plågar, som nekar, som vägrar, och samtidigt skuldkänslorna för att jag tar ut all min egen sorg på någon som bara ville hålla om mig en gång till, men jag tänker aldrig släppa någon så nära igen, punkt slut.
så langa hit alkoholen, så langar jag alexandra 2.0. den okära, den starka, den obrytbara, inte den som skulle göra vadsomhelst för att behaga en idiot, utan den som aldrig faller för idioten igen, den alexandra som aldrig någonsin igen tänker göra sig så sårbar, hänga ut sig på det sättet, den som aldrig någonsin tänker ge bort sitt hjärta igen.
allt för en ful kille i en ful kappa. HA!
(ja, du är rätt ful, jag vet faktiskt inte vad jag ser i dig.)
jag vet att jag är elak också, men jag behöver vara elak, fattar ni det? jag måste vara elak så jag kommer vidare nu, inget mera snälla-ta-mig-igen!-jag-gör-vadsomhelst!, aldrig någonsin, jag tänker aldrig vara svag igen.
