!

du krävde det omöjliga.
då såg jag det förstås inte, men nu sitter jag bara och undrar hur jag kunde tillåta mig själv att göra det.
hur skulle jag ha kunnat tacka nej?
hur skulle jag ha kunnat sluta när allt jag ville var att du skulle ändra dig mitt i,
hur skulle jag ha kunnat hejda mig själv när jag ville få dig att inse hur det verkligen låg till?
och hur kunde du göra det du gjorde?
hur säger man till någon som känner så för en att hon får röra men inte älska?
se men inte röra hade varit bättre, då hade jag lärt mig, men du drog mig åt fel håll.
vad var det som tvingade dig att tvinga mig att älska dig?
jag är bara så arg att jag inte slutade. jag är en bättre människa utan det.
kärlek är inte något positivt. dårar älskar.
om kärlek inte är galenskap, då är det inte kärlek.
du var arg när jag sa det, du sa så bara för att jag inte är så galen att jag typ vill råna en bank för att ha råd att ta en taxi till dig mitt i natten, så älskar jag dig inte?
men du missförstod meningen. jag också.
kärlek är något som helt enkelt driver en till vansinne.
det är inte ens bra när det är bra. då är man så rädd att förlora det att... man blir galen.
om man förlorar det... så blir man galen.
om man är utan det... så blir man galen.

men nu är jag utan det, och jag känner mig inte galen.
jag känner mig mer frisk än vad jag någonsin var när jag hade det.
jag är säkert sjukare än någonsin bara för det.