!

hur kan man vara så förvirrad hela tiden?
liksom det känns som att hela min tid går åt till att inte förstå något överhuvudtaget.
ska man stanna kvar? är allt värt det här? borde jag flytta hem? vad händer om...? blablabla.
jag orkar inte egentligen. jag skulle vilja ha en dag som bara gick ut på att slappna av.
inte åka nånstans. bara vara hemma. gosa med min katt och tvinga pappa att göra hans urgoda te.
och äta mammas makaronipudding.

jag är fortfarande ett barn
jag vill inte vara vuxen
jag vill inte vara den alla förväntar sig att jag ska vara...

jag vill vara en ny människa
jag vill träffa nya människor, uppleva nya saker, men jag vet inte vad jag går miste om om jag tar chansen.
är det här värt det?
är det?
är det?
är det?


nu fattar ni att det snurrar i huvudet på mig, va?