!

imorgon ringer mamma till lusse.
dimmiga dar, det var bra dar
men vad fanns det att se klart?
dimmiga dar, det där var fina dar
men jag såg aldrig riktigt var vi var

en sak är iallafall uppklarad nu, och ni kan inte fatta hur skönt det känns - en bit på rätt väg.
det är lättare sagt än gjort, men tar man tag i det och förklarar och skrattar lite så går det att hitta.
för du vet, vi ramlade ju gatan fram du och jag och hon, och hon
och minnen suddas inte bort så lätt.