!

Nyss hemkommen från Christoffer.
Ville skriva ett mycket roligt inlägg om ångest, men nu när jag väl sitter här så är det mycket svårare än vad jag tänkte mig.

Iochförsig överdriver jag alltid ångest, för det är ett sånt känsligt ämne och känsliga ämnen ska man ju helst av allt låta bli. Helst. Om man är en duktig, skötsam och söt liten bloggare. En riktig 'Annika'. Jag vet inte varför jag valde just det namnet, av alla tjejnamn som finns, men 'Annika' låter så otroligt... duktigt. Som Annika i barnboken "Duktiga Annika", hon som kunde knäppa livstycket själv och hjälpa mor mjölka kossan Rosa. Den duktiga Annika. Hon som alltid gjorde läxorna, aldrig gick på fester och sexdebuterade vid 30, eller helst inte alls. På fritiden samlade hon frimärken från exotiska länder som kanske inte fanns på riktigt i duktiga Annikas värld (typ Kina, ofta det var erkänt på Duktiga Annikas tid) och när hon blev äldre var hon så duktig och revulotionerande att hon gjorde karriär! (Mycket ovanligt på D.A.'s tid.) Hon blev säkert sjuksköterska, eller lärarinna, och så extraknäckte hon på vårdhemmet och hjälpte de äldre. Så duktig var Annika!

Annika var säkert lugn och sansad även när hennes skrällhelvete till katt kissade på Annikas fina, dyra, nya klänning. Och alla andra möbler och kläder i rummet. Annika skulle aldrig bli arg eller höja rösten. Annika skulle definitivt aldrig vara oresonlig, envis eller svartsjuk/avundsjuk. Annika skulle däremot ge alla andra prestationsångest. Ångest överhuvudtaget. Ångest. Ett känsligt ämne.