!

far fram & tillbaks som en tok, går mellan att städa som en galning till att blossa ute på balkongen, sen är både TVn, datorn och radion på, och jag försöker att lära mig att aaaaaaaaandas och inte börja med alltför många saker på en gång, men det är svårt och fingrarna typ kliar om jag inte gör tusen saker samtidigt. jag vet inte vad som är värst, att vara såhär eller att ligga och stirra i taket. men ja, jag behöver iallafall aldrig vara rädd för att vara uttråkad, jag växlar ju mellan olika alexandror hela tiden, vareviga sekund, var finns den riktiga jag?

det värsta med mig tror jag, det är att ingen känner mig på riktigt, jag har aldrig riktigt anförtrott mig åt någon, bara en enda person, och tack och lov för det, för den personen har jag delat allting med, har växt upp med den
personen, har sett vänskap gå till nåt helt annat, har sett det återgå till vänskap. j is for jävligtbra.

ehhhhhh ja nu ska jag sluta vara så hysteriskt poetisk (fast jag sitter här och avgudar Wilde och känner mig unik)!
nu blir det te, doftljus som doftar bakade äpplen, haagen-dasz och balkongmys, och Wilde. min gud.