!

jag vet ingenting.
om det här hade varit före jullovet hade jag hoppat och skrikit och lipat av lycka, helt seriöst.
men jag gav dig en varning, jag sa att om du väntar tills efter lovet med att säga såna grejer,
då är det antagligen försent.
vad mer kan jag säga?

jag vet inte vad jag känner.
vill bara lägga mig ner och lipa.
visste att det skulle bli såhär.

det blir alltid så, precis när man tänker att "ja nu har jag gått vidare, tjoho, puss på dig och puss på allt annat"
jag vill inte att du ska finnas i mina tankar. inte just nu. jag försöker koncentrera mig här. riv inte upp såren igen.

dessutom är det fortfarande iskyla i din röst.
det är inte så konstigt att jag trodde att du hatade mig.