!

MEN VAD ÄR MITT PROBLEM?
vad jag än trycker i mig så går jag bara ner ännu mer. liksom vad jag än gör så barkar det åt helvete. och får panik varje gång jag ska väga mig och inser att jaha där försvann visst ett kilo till. är under 50-strecket igen och det gör mig bara... uppgiven. men det har väl med sköldkörteln att göra antar jag, vikten och matsmältningen far helt dit pepparn växer.

och så är det medicin, dag ut och dag in, alla dagar är likadana. vakna upp, medicin, somna om igen, gå upp, 50 hälsotabletter, plugga, plugga, ta medicin, somna, vakna, medicin, sova, piller, plugga, medicin. det är så sjukt enformigt, men det är bättre än att vara fast i stockholm i en skola jag inte trivs i med ett brustet hjärta och destruktivt beteende, det är ju värre. mycket värre. nu är jag ju iallafall stabil, men eftersom jag inte är fullständigt apatisk så gör ingen något, för så länge det är lite "krut" i mig så är jag tillräckligt stabil att klara mig, men det är liksom mitt eget självförsvar så jag inte ska bryta ihop av denna enformighet.

om det inte vore för medicinerna skulle jag ju vara lyckligast i världen, men sen inser man ju att om det inte vore för medicinerna skulle jag inte vara såhär heller, då skulle jag kanske vara apatisk och bara ligga där och få tillbaks alla mina symptom och depressioner och hit och dit och blablablabla.

jag orkar egentligen inte, jag är trött och arg och vill banne mig göra något åt vårdsystemet på åland för allting går alldeles för sakta och jag är fortfarande arg för att jag aldrig fick hjälp när jag behövde det som mest. jag var ju liksom tvungen att flippa ut helt och ta överdos på sömnpiller för att något skulle hända och jag borde ha fått hjälp innan det gick så jävla långt.

åh, förbannat, vilket långt inlägg det blev. men ingen läser ändå min blogg så att...

fick världens jävla chock när jag läste igenom vad som sagts. så himla.. kränkande? jag vet inte. men det var slutet för oss, hej och hejdå. nu blir det singelliv rätt igenom, hoppsansa, men det är nog för det bästa. fast det är klart att jag fortfarande har massamassa stormiga känslor, vem har inte? det går liksom upp och ner igen. kan inte riktigt hjälpa det. skrev till och med ett mail för att lugna mina nerver lite, men försökte iallafall att låta lite vänlig, så man kanske inte får ett mail där det står vilken hemsk hora man är och så vidare... kan iallafall försäkra alla om att det verkligen var menat som något trevligt, att jaha-hej-fint-väder-slutasägasåobehagligasakerommig-gladpåsk-krampådig-hejdå. eller vänta, det lät kanske inte så trevligt?

har läst igenom vad jag skrev ett par gånger och insåg precis att det lät ganska... otrevligt. men poängen var att det var vänligt menat. oke?

idag har jag för övrigt varit med nathalie och andrea, fikade först med andrea på roberts, sen shoppade vi, sen hittade vi natte, åkte till eckerö, hängde där i en timme och åkte tillbaks, åkte till mig, nathalie åt pizza med honung på, sen köpte vi öl och åkte till tvärsan, sålde ölen, raggade på nån stackars skitsnygg P15 från strandnäs, stack på fest, var där i en halvtimme, åkte hem. ska till stockholm imorgon bitti med nathalie, skitmysigt, vi ska väl träffa snygga emos och hångla. GODNATT!

du krävde det omöjliga.
då såg jag det förstås inte, men nu sitter jag bara och undrar hur jag kunde tillåta mig själv att göra det.
hur skulle jag ha kunnat tacka nej?
hur skulle jag ha kunnat sluta när allt jag ville var att du skulle ändra dig mitt i,
hur skulle jag ha kunnat hejda mig själv när jag ville få dig att inse hur det verkligen låg till?
och hur kunde du göra det du gjorde?
hur säger man till någon som känner så för en att hon får röra men inte älska?
se men inte röra hade varit bättre, då hade jag lärt mig, men du drog mig åt fel håll.
vad var det som tvingade dig att tvinga mig att älska dig?
jag är bara så arg att jag inte slutade. jag är en bättre människa utan det.
kärlek är inte något positivt. dårar älskar.
om kärlek inte är galenskap, då är det inte kärlek.
du var arg när jag sa det, du sa så bara för att jag inte är så galen att jag typ vill råna en bank för att ha råd att ta en taxi till dig mitt i natten, så älskar jag dig inte?
men du missförstod meningen. jag också.
kärlek är något som helt enkelt driver en till vansinne.
det är inte ens bra när det är bra. då är man så rädd att förlora det att... man blir galen.
om man förlorar det... så blir man galen.
om man är utan det... så blir man galen.

men nu är jag utan det, och jag känner mig inte galen.
jag känner mig mer frisk än vad jag någonsin var när jag hade det.
jag är säkert sjukare än någonsin bara för det.

det gör verkligen inte ont längre. vaknar upp och mår bra. det är huvudsaken.
hamnade helt ur balans i fredags. var nog inte beredd. men jag repade mig right?
jag repar mig alltid. jag är en katt, mmhehehe. landar på fyra fötter, always.


Det är nånting med honom
Om jag bara visste vad
Han ler mot mig jag ler tillbaks
Jag säger nån slags artighetsfras
Han svarar med nåt spydigt som
Du jag är faktiskt trött på dig

även om det varken är seriöst eller igång igen på nåt sätt så är det precis vad jag behöver nu, lite pirr-i-magen sådär, liksom så jag inte tänker på vem som bråkar med mig och varför. äsch jag ska inte deppa alls, det är ju ingen större förlust om man tänker efter, vilket är en hälsosam syn på det hela.

jag älskar att mysa i mitt rum som jag har möblerat om, det är sjukt mysigt med alla lampor och så, och myslampan på nattduksbordet och linas kvällsbok 1&2 på magen och laptopen i knät, lyx hehu.
och min lilla svarta kisse essy vid fötterna, mjawr <3

och så msn, och så kontakterna, och så kontakten, liksom HEJ HALLÅ!
undrar om han tänker så eller om han nästan har glömt det precis som jag.
man kan ju undra hehu

yes indeed, den mannen har stulit mitt hjärta. han är så sinnessjukt rolig och söt så det finns inte :D hehu
idag blev det ingen stockholmstripp. pappa ville typ inte. nehepp. istället har jag spelat the sims och varit ute och gått, och varit glad över att jag mår bra <3 jag är liksom min egen nu. hjärtat är inte nån annans, det är mitt. my own. my precious! EHEHEHHEEHHE nej okej, förlåt. hursomhelst det är så sjukt skönt<3 aldrig igen! eller jo, det är klart att det kommer hända igen, att jag kommer bli sårad och må dåligt igen, men just nu tänker jag leva loppan. så länge det varar liksom.

tänker köpa med mig lite booze hem till stockholm så snart blir det väl fest då! :) pusshei

godkväll i stugan
idag är det jättefint väder ute och jag mår dåligt så jag har dåligt samvete över att jag mår dåligt. haha.
sen vet jag inte riktigt varför jag bestämde mig för att blogga idag heller. haha. jag har verkligen ingenting att säga.
jo, en sak. idag kommer jag antagligen att bli typ... utskälld på msn eller någonting. för jag råkade säga något lite provocerande. men då får det väl vara så antar jag.


idag är typ en medel-dag, blandat med lite ångest. hah. hate it. men ja jag jobbar på det1
igår kväll vandrade jag och min käre far runt HELA (obs: ej överdrift) stockholm igår och vi åt på forno romano och det var väldigt gott. pappa snodde med sig allt bröd från brödkorgen, haha. sen blev han arg för att det inte var italienare som drev restaurangen och för att de inte visste vad "al dente" betydde. alla skrattade.

hursomhelst
i skolan är det typ bråk just nu, vilket jag inte pallar. dö.

far fram & tillbaks som en tok, går mellan att städa som en galning till att blossa ute på balkongen, sen är både TVn, datorn och radion på, och jag försöker att lära mig att aaaaaaaaandas och inte börja med alltför många saker på en gång, men det är svårt och fingrarna typ kliar om jag inte gör tusen saker samtidigt. jag vet inte vad som är värst, att vara såhär eller att ligga och stirra i taket. men ja, jag behöver iallafall aldrig vara rädd för att vara uttråkad, jag växlar ju mellan olika alexandror hela tiden, vareviga sekund, var finns den riktiga jag?

det värsta med mig tror jag, det är att ingen känner mig på riktigt, jag har aldrig riktigt anförtrott mig åt någon, bara en enda person, och tack och lov för det, för den personen har jag delat allting med, har växt upp med den
personen, har sett vänskap gå till nåt helt annat, har sett det återgå till vänskap. j is for jävligtbra.

ehhhhhh ja nu ska jag sluta vara så hysteriskt poetisk (fast jag sitter här och avgudar Wilde och känner mig unik)!
nu blir det te, doftljus som doftar bakade äpplen, haagen-dasz och balkongmys, och Wilde. min gud.